Kategoriarkiv: Nya Zealand

Grottvandring, raserad stad och Maorifestival

Vägen mellan Hokitika och Christchurch, som är vår sista destination i Nya Zealand, går genom Arthurs Pass genom södra Alperna. Det var säkert vackert som en saga bakom molnen och dimman. Efter drygt halva resan sprack det faktiskt upp. Även om vi passerat de mest dramatiska vyerna var det ändå väldigt vackert. Ängar och sjöar högt uppe bland bergen. Tydligen har de skäggdopping här i dessa sjöar. Man har uppskattat till ca 250 st i hela landet. Det kan vi stoltsera med att vi har betydligt fler av hemma i Sverige. Här finns även världens enda bergspapegoja. Kea heter den och är väldigt klok och nyfiken, så det finns goda chanser att se den på en rastplats eller liknande. Dessvärre verkade de inte särskilt nyfikna på oss i regnet.

Bakom molnen ÄR bergen!
Bakom molnen ÄR bergen!

När så molnen sprack upp på sydöstra sidan av bergen fick vi som sagt se desto mer. Molnen kommer ofta norrifrån och orkar sig inte över Alperna, så klimaten och växtligheten skiljer sig från ena sidan jämfört med den andra. Vi stannade bl a till vid en rastplats med mycket bilar (brukar vara ett bra tecken) vid namn Stream Cave Scenic Reserve. Där visade det sig att en fors gick under Limestensberget som med åren karvat ur en tillräckligt djup skåra, att man kunde följa den genom berget i 360 meter ut till andra sidan! Eftersom det var en ganska tuff promenad i ca 30 minuter i en grotta i en kall fors med mellan knädjupt till ca 130 cm vatten i totalt bäckmörker, var det inte att tänka på att göra det med barnen. Jessica avstod eftersom hon var orolig att få cellskräck, men hon sa att det var ok att jag gjorde vandringen. Informationstexten sa att man bör vara i god kondition, ha hjälm och en bra ficklampa, gärna en reservficklampa. Jaha, vi lyckades leta reda på en liten IKEA-ficklampa och tog batterier från Stellas kamera. Kapaciteten motsvarade en reklampenna med ficklampa. ”Man får nog bra mörkersyn där inne”, tänkte jag och travade iväg mot ingången. Ganska snart insåg jag att lampan aldrig skulle duga. Som tur var kom en trio från England (Rachel, Adam och Juliet) med bra lampor ikapp mig och lät mig gå med dem. Grottvandringen var bland det häftigaste jag gjort! Det var 30 minuters wow-känsla att gå där inuti berget. Väggar, tak och till viss del botten av forsen hade runda former likt stelnat vitt skum. Det var tillräckligt utmanande för att man ska känna sig nöjd när man ser ljuset från det fria efter 360 meters vadande, men ändå inte vilja att det ska ta slut. Juliet hade kul åt att jag började vandringen på egen hand med usel ficklampa. Jag får erkänna att det var på gränsen till dumdristigt.

Häftigt!! Jorå, det är en ficklampa i handen.
Häftigt!!Jorå, det är en ficklampa i handen.

När vi kom till Christchurch hade vi bara klart med tre nätters boende, 1:e – 3:e Mars. Från onsdag 4:e – söndag 8:e Mars är det nämligen Kapa Haka i stan. En tillställning som beskrivs som Maorisk OS i dans m m. Uppemot 30 000 människor väntas komma till detta evenemang och fyller hotellen. Vi har fått klart med de tre sista nätterna, men det satt hårt inne. Även om det innebär två flyttar så är det ändå skönt att ha det klart.

Första dagen i Christchurch gick Jessica och barnen till Botaniska trädgården i den gigantiska Hagley Park. De gick även in i de centrala delarna som drabbats hårt av jordbävningar september 2010 och februari 2011. Återkommer till detta. Kristoffers mission för dagen var att sälja vår kära bil. Efter att ha frågat två firmor som säljer begagnade bilar utan att komma överens om priset sänks garden en aning när även den tredje ratar mitt föreslagna pris. Vi kom ändå överens, så nu är det bekymret ur världen. Även om vi hoppats på att få mer, kan vi summera att vi haft bil i 7 veckor väldigt billigt.

I tisdags den 3:e mars gjorde vi en lyckad utflykt till Antarctica. Ett museum som berättar om Antarktis. Bl a gick vi in i ett kylrum med ”iskalla” 8 minusgrader! Killen från Hawaii som var där samtidigt sa att han höll på att frysa ihjäl. För oss var det som en fin vinterdag hemma. Nu är 8 minus sommar, så även vi hade ”frusit ihjäl” på Antarktis vinter. Flera forskarlag utgår från Christchurch. Sverige har två forskningsstationer på plats, Svea och Wasa som bara bemannas sommartid. Antarktis är dubbelt så stort som Australien och isen är ca 5 km tjock. Vi såg även på två häftiga 4D-filmer. Det ser kul ut när William försöker klappa pingvinerna. Stella blev rädd när stolarna skakade och det sprutade vatten, så hon och jag gick ut.

En smak av Sverige på Antarctica. 8 minusgrader.
En smak av Sverige på Antarctica. 8 minusgrader.
Strax innan William försöker klappa pingviner och Stella vill lämna 4D-bion.
Strax innan William försöker klappa pingviner och Stella vill lämna 4D-bion.

 

På onsdagen åkte vi spårvagn runt ett centrum som inte ens liknar det centrum som fanns för 5 år sedan. 4:e september 2010 var en kraftig jordbävning som följdes upp av många mindre, innan en ny kraftig jordbävning den 22:e februari 2011. 70% eller 1500 st om man så vill, av de kommersiella byggnaderna blev så skadade att de rivits eller ska rivas. Detsamma gäller för 12 000 bostadshus! 185 människor dog. Vi har rört oss mycket i centrum och ser nybyggda hus, byggarbeten eller rivningskranar överallt. Trots dessa tragiska jordbävningar slås vi av hur man verkar ha brutit ihop/bitit ihop och kommit igen. Man har bl a byggt upp hela köpcenter med lastcontainrar. Vi känner av en ödmjukhet gentemot både oss som turister, men även mot varandra. Flera gratisaktiviteter för stora och små organiserade av både staden och volontärer.

Reparera eller riva Katedralen, det är frågan, Åsikterna går isär. Verkar vara lite av en generationsfråga.
Reparera eller riva Katedralen, det är frågan, Åsikterna går isär. Verkar vara lite av en generationsfråga.
Det byggs eller rivs på många ställen i Christchurch.
Det byggs eller rivs på många ställen i Christchurch.
Ett köpcentra av containrar.
Ett köpcentra av containrar.

Igår fick Jessica en heldag för sig själv och valde då att gå till frisören och bli omhändertagen, köpte väska och strosade på stan. Det var välbehövligt och uppskattat. Jag och barnen gick på Maorifestivalen – En häftig upplevelse som jag tror vi alla tre kommer minnas. Särskilt krigsdansen som delvis verkar gå ut på att se så galen och farlig ut som möjligt. Leklandet på området och ansiktsmålningar var också uppskattade. Lite kul att snacka med Henning? I matkön. En kille i 25-årsåldern som är en av de uppträdande tillsammans med sin ”familj”, ca 100 pers. Han berättade att han lever i en stam i Hawkes Bay. De följer flera hundra år gamla traditioner.

 Kapa Haka-dans. I Sverige skulle vi kunna kalla det Måla Haka-dans
Tapa Haka-dans. I Sverige skulle vi kunna kalla det Måla Haka-dans

DSC_0651

Idag flyttade vi till vårt tredje boende i Christchurch. Efter flytten blev det barnens favorit: Imagination = En lokal helt full med Lego av alla slag. Vi avslutade dagen med en middag på hotellet och pratade om vad vi kommer minnas särskilt från Nya Zealand. William gillade fiskandet, Jessica sa vingårdarna och miljön runt dem samt valsafarit, Stella minns Katedralen där tornen rasat efter jordbävningen. Jag kommer minnas Nya Zealand som ett paradis för friluftsmänniskor. Jag kommer heller aldrig glömma fallskärmshoppet eller grottvandringen. Vi vuxna kommer också minnas vacker natur och otroligt vänliga människor. Familjen Walkinton som bjöd in oss att bo hos dem, Kevin och Lisa som sålde bilen till oss och sedan fortsatte hjälpa oss med div praktiska bitar, bilmekanikern som lagade bilen åt oss för en spottstyver mfl mfl.

Imorgon eftermiddag flyger vi till Fiji. Det ska bli spännande. Just nu känns det som lite semester i semestern J