Kategoriarkiv: Los Angeles

Los Angeles och Home sweet home.

”If you are bored in LA – it´s your own problem”

Ja, det stämmer nog. Det finns nog det mesta här för den som vill. Vi hann göra några få saker av det utbud som erbjuds. Dagen vi landade var vi mest sega och gick ner till Venice beach och tog en bit mat. Även onsdagen blev ganska lugn. Vi tog bilen till Santa Monica-området och hängde där. Först vid strandpromenaden, förbi Muscle beach. Eftersom man har så mycket strand kan en ganska stor yta avvaras för ett utegym á la gymnastik. Ringar, barr, gå på lina, svinga i ringar som Tarzan i lianerna m m. Det finns även gott om beachvolleybollplaner – en lekpark för vuxna m a o. Skulle vara kul att se i Sverige. Vi strosade ut på piren och kollade in gatuartister m m, några riktigt bra, några riktigt… inte så bra. Ett par gator upp från piren finns riktigt bra shopping.

Muscle beach
Muscle beach
Muscle beach!
Muscle beach!
Route 66 slutar vid piren i Santa Monica.
Route 66 slutar vid piren i Santa Monica.

 

På torsdagen var det så dags för Disneyland! Det finns två parker som båda kräver minst en dag för att hinna se det nödvändigaste. Vi valde bort Kalle Anka och Musse Pigg i utbyte mot Elsa och Blixten Mc Queen m fl. Vi var alla imponerade av hur de byggt upp Kylarköping. William övertygade oss att det skulle vara värt att köa en timma för att åka banan med Blixten och gänget. Det visade sig vara rätt. Ett annat minne är hur Stella blev sådär härligt uppspelt när det var Frost Sing along. Trots att vi var i parken i 10 timmar hann vi inte se allt och hann bara åka de åkaktiviteter vi valde en gång. Barnen var ändå nöjda när vi rundade av.

På väg in i ena Disneyland-parken
Förväntansfulla på väg in i ena Disneyland-parken
Elsa sjunger i "Sing along"
Elsa sjunger i ”Sing along”
Monsters Inc-turen var kul.
Monsters Inc-turen var kul.
Bergarn är en favorit.
Bärgarn är en favorit.
Paraden var riktigt proffsig och väldigt uppskattad.
Paraden var riktigt proffsig och väldigt uppskattad.

 

Vi har inte shoppat på hela resan mer än det nödvändigaste, slängt saker efter vägen för att få igen våra väskor när vi ska flyga. Det är få saker vi har med oss som är heliga (kamera, kikare, några par favvoshorts, gosedjur, smurfar och kanske nåt mer). Därför unnar vi oss (Jessica) lite extra här. På fredagsförmiddagen gick Kristoffer och barnen och kollade in Marina del Rey, en marina med 5 500 båtar medan Jessica fick en några timmar för sig själv bland butikerna. Några kap blev det.

På flygplatsen i Fiji träffade William och Stella två barn de tittade på film/spelade spel med. Vi föräldrar börjar prata och vips så erbjöd pappa Douglas att visa oss runt i LA. På fredagseftermiddagen träffade vi därför familjen Solorozano med pappa Doug, mamma Julianna, barnen Donovan (4), Abriana (3 )och Sophia (6 veckor). Vi strosade igen runt Santa Monica och tog oss ut till pirens nöjesfält så att barnen fick springa av sig bland karusellerna innan vi avslutade med en middag på en Italiensk restaurang – trevligt! Vi gjorde upp att ses på söndag igen.

IMG_4723

Kullbergs och Solorzanos på piren/Italienare i Santa Monica
Kullbergs och Solorzanos på piren/Italienare i Santa Monica.

 

Under lördagen var bröderna Sedin på besök i stan för att möta ett formstarkt LA Kings. Kristoffer åkte till arenan för att se hur svenskarna i Vancouver sköter sig. Jodå – Svenskarna skötte sig bra. Eddie Läck i mål tyckte jag var bäst på plan, Alexander Edler fick pris som matchens lirare och Sedinarna är ju aldrig dåliga. Jessica, William och Stella hade en skön dag på stranden och vid hotellpoolen.

Söndag 22:e mars, sista dagen på vår resa… kl 09.30 checkade vi ut och blev ”upplockade” av Solorzanos. De tog oss med till en utsiktsplats med ett observatorium varifrån man en klar dag såg över hela LA och ut över havet. Lite mulet och disigt idag dessvärre, men bra ändå. Naturligtvis spanade vi in Walk of Fame där många Hollywood-stjärnor har sin stjärna i trottoaren och de allra främsta har hand- och fotavtryck. Douglas är den mest beresta amerikan vi någonsin träffat. Han hade som mål att innan 40 ha rest till samtliga 50 delstater i USA, 100 länder och de 7 världsdelarna (Nordamerika, Sydamerika, Europa, Asien, Oceanien, Afrika och Antarktis). Det gick inte innan 40, men nu vid 44 kunde han bocka av den. Fiji var hans 101:a land. När vi skämtsamt sa att ”Jaha, vad blir det härnäst? Rymden kanske?” blev svaret ”I am on the list”.

CSC_1123

Morfars idol har en stjärna på Walk of fame förstås.
Bland många andra har morfars idol har en stjärna på Walk of fame förstås.
Doug har träffat Arnold och säger att han inte är alls så stor som man tror.
Doug har träffat Arnold och säger att han inte är alls så stor som man tror.
På trappan till Oscarsgalan.
På trappan till Oscarsgalan.
En otroligt bra film som Kristoffer såg å flyget ner till Thailand för 6 månadersedan när denna resa började.
En otroligt bra film som Kristoffer såg på flyget ner till Thailand för 6 månader sedan när denna resa började. Fick Oscar för Bästa film 2013. Se den! om du inte gjort det. Mycket mer än bara två timmars underhållning.

 

Vid 15-tiden lämnade vi tillbaka hyrbilen och kl19.20 flög vi mot London.

Efter 172 dagar ser William fram emot att komma hem. Stella är nöjd med allt som livet ger, och allting som hon kring sig ser. Jessica och Kristoffer känner en viss vemodskänsla.

Flygresan gick bra. Inte mycket sömn, men ändå ok. Norwegians Dreamliner har så mycket filmer, serier, spel, musik m m att välja bland, så tiden går förhållandevis snabbt. Vi klev av i London några timmar innan flyget mellan London – Arlanda lättade. KoWoS gör vad vi kan för att trösta Jessica när det är dags att landa varje gång. Väl nere på backen i Sverige/Arlanda väntar pappa/svärfar/morfar Ingemar på oss – ett kärt återseende.

Jaha. Det var det det...
Jaha. Det var det det…

Han kör oss hem till vårt hus som han och mormor Anki städat skinande rent. I kylen och skafferiet fanns mat. Dessutom hade våra fantastiska husvakter och goda vänner familjerna Lindh/Eriksson och Östlund lämnat fina och goda presenter! :-) Home sweet home!

Tack!
Tack!
Detta vaknade vi till första morgonen/dagen. Home sweet home.
Detta vaknade vi till första morgonen/dagen. Home sweet home.
Julklappsutdelning - morfar spexar med Williams Batman-mantel. Home sweet home.
”Julklappsutdelning” i  uterummet – morfar spexar med Williams Batman-mantel. Home sweet home.

 

Resan var min och Jessicas dröm. Barnen har aldrig bett om att åka hemifrån. William har under senare delen av resan längtat hem till sina kompisar, men inte klagat. Stella har varit nöjd med livet som sagt. Banden mellan barnen var bra innan resan, men ännu starkare nu. När Stella sätter sig på tvären är vi vuxna chanslösa. William går fram till henne, lägger armen om henne och säger något smart eller snällt och får med henne på 5 sekunder. Stella är otroligt generös. Har hon två godisar av en sort kan hon säga ”Åh, den var god. Smaka!” Och räcka över den andra godisen. Hon vaknar varje dag med ett stort smile. De leksaker barnen saknat på resan har de ritat på ett papper, målat och sedan klippt ut. De är båda värda en medalj!

Vad har varit bäst?

Kristoffer: Att kunna krama barnen och Jessica när jag vill. Alla människomöten. Sydney. Whithaven. Hoppa fallskärm. Grottvandring.  Djur och natur. Att vi som familj disponerat vår tid helt fritt utan direkta tider att passa. Jag tror vi alla fyra lärt känna varandra bättre. Att se barnen växa, intressera sig, anpassa sig och kompromissa.

Jessica: Att det blev av! Vingårdarna i Nya Zealand, boendet och livet vi hade i Tasman. Djurlivet i framförallt Australien. Att fått se valar och delfiner på nära håll. Sydney (fantastisk stad som har allt), Fiji (en skön semester i semestern). Det har varit fantastiskt att få åka hela familjen och uppleva allt vi sett och gjort  tillsammans. Ett minne för livet!

William: Coconut Resort i Cairns med Splashland, utebio, pooler m m. Att fiska. Att vara vi. Bada.

Stella: Bada. Coconut Resort, pyssla i barnklubben på Turtle Beach. Flyga drake.

 

När vi fått tummen ur och publicerat detta inlägg har vi varit hemma i två veckor.  Vi har hunnit träffa flera nära och kära. Jessica och Kristoffer har börjat jobba och barnen går på dagis. Vi har hunnit landa i vardagen – en vardag som vi alla trivs med. ”Här och nu” är en bra plats. :-)