Dyra laxar och vackra resvägar!

Vi nappade på en Arne och Lenas inbjudan sedan tidigare att komma över och bada och fika. Båda jobbar i NZ tre månader/år och har fastnat för Nelsonområdet. Vi kan förstå dem. Lena översätter böcker och Arne skriver böcker. Bl a skriver han Halvan-böckerna. Ni med barn vet säkert vilka vi menar. När vi sitter och fikar efter doppet i det blå, avslöjar Arne att han skriver på en ny bok. ”Förresten, skulle ni vilja vara testpiloter? Jag har ett utkast klart i datorn.” Självklart ville vi det! Vi närapå sträckläste boken när vi kom hem, och ska nu ge Arne feedback.

Kvällen innan vi skulle åka till nästa destination, Pohara hyrde Kristoffer golfklubbor och spelade tillsammans med William hos ”grannen”. Vi tyckte båda att det var kul!

DSC_0306
Golf hos grannen Tasman Golf Course

 

Så åkte vi över ”kullen” till området runt Takaka. Ett litet samhälle som påminner om en cowboystad från gamla Westerntiden. Skillnaden är att människorna här inte har hatt utan dreadlocks, man har inte boots utan går barfota – ett litet skönt hippiesamhälle. Ett litet stopp på vägen över gjorde vi på Jester House, som blivit lite av ett favoritställe med bl a ålar  i en bäck och bra lek för stora och små.

I Takaka delar sig vägen, varav den ena leder upp till Farewell Spit där ca 200 valar alldeles nyss dessvärre strandat. En stor räddningsaktion om ca 500 frivilliga lyckades rädda drygt 60 st. Den andra vägen tog oss till Pohara där vi hyrde ett hus i sex nätter.

Pohara är ännu mindre än Takaka, men mysigt vid havet.  Vi hade sex fina dagar där och hann med ganska mycket när vi summerar vistelsen. Vi fiskade lax på ett ställe (Anatoki Salmon) där man fiskar gratis, men betalar för det man tar upp. Släppa tillbaka fick man inte. Tre tunga laxar senare tyckte Kristoffer att det var mer än nog, men efter ”bara lite till-övertalning” så drog Jessica upp den största lax vi sett. Vi gav bort två filéer till våra hyresvärdar, ändå fick äta lax så att det rann ut ur öronen på oss – rökt till lunch, grillat till kvällen och rökt lax igen dagen efter.

Jessica drar upp storlaxen!
Jessica drar upp storlaxen!

 

Vi hann även åka ”segel-gocart” på stranden, paddla kajak förbi sälar och en Shagkolloni (en sorts skarvfågel), gå till vackra Wainui Falls och några andra småutflykter. Vi tog även en förmiddag då vi delade på oss. William och Jessica fikade medan Kristoffer och Stella tittade på hästar eftersom djurparken var stängd. Mysigt att vara på tu man hand tyckte alla fyra. Naturligtvis åt vi grillad lax till avslutningsmiddag.

Segel-gocart på stranden.
Segel-gocart på stranden.
En ganska torrlagd Wainui River
En ganska torrlagd Wainui River
Wainui Falls
Wainui Falls

 

I torsdags åkte vi drygt 30 mil i bil över gröna trädbeklädda berg, genom molnen, genom dalar och efter ca halva vägen följde vi mer eller mindre Buller River till den dagens etappmål Westport. Vi gjorde några korta stopp för att njuta av utsikten och att ta kort på molnen under oss. Ett längre stopp gjorde vi så att vi kunde gå över en 120 meter lång hängbro över Buller River. William och Kristoffer tog Flying Fox (linbana) tillbaka.

Det finns lite olika sätt att sälja in sin hemort på. Receptionisten i Westport svarade på frågan om vad som finns att göra här? ”Inte mycket. Det finns en finns en strand med en sälkoloni som luktar illa” Någon timma senare ringer vi en receptionist i Hokitika (nästa etappmål). Han säljer in Hokitika så bra att vi bokar två nätter osett, fast vi hade tänkt oss en natt.

Igår fredag lämnade vi Westport för att bege oss längs den otroligt vackra västkusten. Vi fick se vyer som får oss att häpna. Bl a området runt Pancake Rocks, klippor som liknar enorma pannkakshögar. Därifrån fick vi även se en stor grupp delfiner simma runt. På eftermiddagen kom vi fram till Hokitika. Ännu ett litet samhälle vid havet. Många utgår härifrån på utflykter till glaciärer, Franz Josef m m m.

DSC_0506
Nya Zealand!

 

Mera Nya Zealand
Mera Nya Zealand
DSC_0532
Bild från Pancake Rocks

DSC_0533

Idag lördag har vi tagit det lugnt. Promenerat utmed stranden till ”stan” och lunchat/fikat där. En kvällsutflykt blev det för Jessica och William till en närliggande bergvägg där massvis med lysmaskar smyckade väggen. Det ser ut som en stjärnhimmel. Häftigt!

Vi märker tydligt att barnen växer. Framförallt på Stella märks det att hon har vuxit från att vara en liten tjej, till att bli en stor liten tjej. Leker andra lekar, annat språk, diskuterar sig ur och fram till saker, lägger märke till mer saker. Det hör till sakens natur med åldern att det sker, men vi känner oss ändå privilegierade att kunna vara med hela tiden när det händer. Även William tar stora steg. Igår testade han i bilen att läsa mer på allvar. Korta och enkla meningar fixar han snart. Jessica är en bättre pedagog än mig och förklarar svåra saker på ett enkelt sätt. Medan jag berättar om jordens dragningskraft på all materia inom atmosfären och hur den avtar i längre ut i rymden. Att det är månens dragningskraft som ger låg-/högvatten. (Där vi är nu är skillnaden på vattennivån över 4 meter.) Vi pratar om olika densitet i olika material. Anledningen är Williams alla frågor som leder in på de diskussionerna. Vi pratar om hur saker får liv genom ex ett frö, men det allra första trädet då? Hur kom det till? Och allra första människan? Kul att han inte bara accepterar en förklaring, utan tänker ett steg till.

Våra goa ungar.
Våra goa ungar.
Hemma på vår gård, där står en gammal Ford....
Hemma på vår gård, där står en gammal Ford….

Imorgon ska vi köra vägen genom Arthurs pass till Christchurch. Där har vi två utmaningar: Vi ska vi sälja bilen och framför allt hitta någonstans att bo de tre sista nätterna i Nya Zealand. Det verkar vara HELT fullbokat onsd – lördag. Världsmästerskap i Cricket och Rugbyns motsvarighet till Champions Leauge. Fortsättning följer…